Så har vi varit ute på en heldag till sjöss. En helt fantastisk tur. Vi blev upplockade i ottan vid vårt hotell, av en ung flicka som hette Trishia, i en flott buss. Vi åkte söderut längs kusten ett par mil till en stad som heter Ma’aelea. där vår båt låg. En väldigt elegant, två år ny katamaran som kostat 2,2 miljoner dollar enligt Trishia. Vi var ungefär tjugo personer som skulle ut på snorkelturen varav sex av oss var svenskar. Vi träffade på en familj som firade föräldrarnas femtioårsdagar med en familjeresa. Besättningen bestod av åtta personer - kapten, dykare, fotograf, snorkelinstruktörer, serveringspersonal, alla hjälpte till med allt, utom möjligen att kaptenen ensam skötte om att styra skeppet.
Allt var skinande nytt och fint och rent och vi välkomnades ombord med en frukostbuffé som heter duga. Ananas finns alltid med på ett hörn, och jag har lärt mig att verkligen älska färsk ananas. Det är liksom inte samma sak som på burk. Vi åkte ut på havet och satte segel efter ett tag. Jag är ju en riktig landkrabba, och eftersom det blåste rätt hårt på morgonen så var jag rätt stressad över det, men det gick snabbt över eftersom det kändes så himla stabilt med vår katamaran.
Efter en timmes resa kom solen fram och så ankrade vi nära land vid The turtle meeting point, ett korallrev där sköldpaddorna samlas för att städa karossen så att säga. De anlitar några städfiskar som snyggar till skalet åt dem så alger och annat skräp inte hindrar simningen. Vi fick snorklar och simfötter och en sån där flytkorv av frigolit och så var det bara att hoppa i plurret. Och det var helt fantastiskt. Vi såg mängder av olika fiskar, jättestora sköldpaddor som mest höll sig i en sandgata mitt i korallrevet, och koraller och grejer i olika färger. En av sköldisarna glodde mig i ögonen så jag kände att jag skulle hålla mig på min kant. Vattnet var alldeles klart och grön-blått. Vi flöt omkring en timme eller så, och sedan paddlade jag iväg tillbaka till båten med mina sifenor så gott det gick.
Sedan var det lunch, lika flott som tidigare. Men jag mådde pyton ett bra tag efter att jag kommit upp och jag tror det beror på att jag andades fel i snorkeln. Man ska andas med djupa lugna andetag, men jag har en känsla att det inte blev det och att jag fickl lite syrebrist. Men sen var det bara att njuta av vädret, bli uppassad av personalen med ginger ale - sprite med färskriven ingefära - kakor och ananas.
Vi blev skjutsade tillbaka till hotellet av Trishia, men vi åkte med ända till slutstationen och sen tillbaka till vårt. Där uppe, bara någon kilometer från vårt ställe Kanapali var det helt annorlunda, och grönare uppåt bergen. Det växte en massa planterade tallar och såg lite ut som i Storlien faktiskt. Det är stor skillnad på väderlek och nederbörd på olika platser som inte ligger särskilt långt ifrån varann. Vår chaufför berättade att de övergivna ananasplantager vi passerade tillhörde Dole, som kommit i konflikt med någon om vattenförsörjningen till plantagen, och bara lämnat stället. Innan ananasodlingarna odlades här sockerrör. Nu hade man ingetdera just där, fast det låg en kaffeplantage helt nära.
Om någon blivit sugen på att åka till Maui kan jag absolut rekommendera denna tripp, med båten Alii Nui. http://www.aliinuimaui.com/
Posts
