En ny dag

Vi vaknar tidigt, klockan sex. Ute är det kolsvart men stadens ljus lyser överallt, och trafiken är i full gång. Undrar vad alla är uppe och gör så här tidigt en söndagmorgon?

Med mig på resan är min käre vän Keith Richards. Jag har läst fler biografier om Stones än den här, Livet, men det är alltid lika roligt att ta del av the real rockstjärneliv. Synd bara att översättningen är usel, som så ofta när det gäller rockbiografier. Man faschineras av alla galna berättelser men blir förbannad över att de måste välja en översättare som inte har någon som helst språkkänsla och det blir nästan svårt att begripa vad det står.

Hursomhelst blev jag inspirerad av boken att köpa en flaska Jack Daniels, i brun papperspåse förstås. Så nu bor vi på hotell och dricker JD, resten kommer av sig själv ;-)

Polyneserna vi sett har färgglada skjortor och klänningar, svart hår och säger aloha. Precis som väntat alltså. Tatoos är ett måste. Man slås av att amerikanerna är så hejsan svejsan, hur mår du, trevlig helg, kul att just vi råkades här i butiken och så vidare. Jättetrevligt faktiskt. Man får anstränga sig lite själv också, och glömma sitt vanliga sura jag.

Jösses! Jag hittade just svampkniven i ett ytterfack på min rygga, som jag haft som handbagage! Mycket underligt att den gått igenom alla rigorösa kontroller. Nu vet man inte vad man ska tro om säkerhetsarrangemangen som tar sån tid men verkar tämligen ineffektiva med tanke på att jag fick med mig min kniv. Tänk, jag kunde ju ha hotat piloten och kapat planet stänklätt, jag kom bara inte på idén!