På resa

Nu ligger jag i en säng på ett motell en liten bit från internationella flygplatsen i San Fransisco. Klockan är kvart i tre på natten och jag har sovit som en klubbad oxe i ett par omgångar - vi gick och la oss vid åtta efter att ha varit på resande fot ett dygn eller så. Men nu är det alltså kört. Jag provar att trötta ut mig med datorns hjälp.

Jag kom då på den lysande idén att skriva resedagbok på min gamla bortglömda blogg. Så kanske jag somnar om sedan. Om fyra timmar ska vi åka till flygplatsen för sista etappen, mot Honululu, och det tar fem timmar.

Vi startade resan på torsdag efter jobbet då vi susade ner till Uppsala och Guldhumlandottern. Det var roligt att se hennes lägenhet som hon hade både tur och skicklighet att få mitt i stan. Roligt också att hon har en kompis att dela med. Jättemysiga kvarter, fullt av folk som satt och fikade på caféerna när jag var ute med vovven på kvällspromenad. Vovven som skall vara Uppsalabo nu i två veckor, det ska bli intressant att se hur det går. Han är ju en riktig lantishund och blir lite stirrig i stan, mest beroende på att han är så överintresserad av andra djur och människor.

Flygrädd som jag är grundade jag på fredagmorgonen med en whisky. Det känns inte helt enkelt att svälja till frukost, men det går, och det funkar hyfsat. En niotimmars flygresa från Arlanda till O'Hare i Chicago gick riktigt bra, mest på grund av att det var strålande sol och vindstilla och klart mest hela vägen. SAS hade verkligen ansträngt sig på matsidan tycker jag och bjöd på en jättegod och fräsch lunchkyckling med ekologiskt smör, sallad med ruccola och en oliv/balsamicodressing, ett knäckebröd som såg hemgjort ut.

Chicago som första anhalt innebar köande och stränga kontroller för att se om man duger som besökare. Och det gjorde vi, de godtog vår förklaring om att vi skulle turista i fjorton dagar och inte hålla på med terrorverksamhet. Nästa plan mot San Fransisco blev lite försenat men det var en perfekt flygning utan någon turbulens.

Vi har inte sett mer än flygplatserna och motellet samt ett ställe här bredvid som heter Denny's och serverar fast food. Det skulle kunna vara precis var som helst. Men hu vad kallt det drog i går kväll, tur jag tog en jacka ändå. Motellet är riktigt gediget och har supersköna sängar. Jag hade väntat mig något liknande som i "No country for old men" med tunna pappväggar och sunkig känsla men det här känns mer som på Teneriffa.