Drugs

I morse råkade vi gå till bussen genom de kvarter som folk varnat oss för, utan att vi var medvetna om var vi gick. Folk hängde i gathörnen, folk såg ut att ha väldigt lite mål i sikte, folk satt på trottoarerna, folk tiggde, folk knarkade. Man kände sig rätt liten och ganska glad att det var ljusan dag och inte natt.

På bussen utspelade sig en scen som känns helt ovan för en svensk. Vi var på väg till The summer of love '67-kvarteren Haight Ashbury då en storvuxen man steg på och satte sig bak i bussen i närheten av oss. Som en parentes kan jag nämna att han hade sånadär tå-skor på sig i kamouflagefärgat gummi matchat till en stadig kroppshydda och det såg rätt kul ut. Nåväl. Han kastade ur sig en fråga om hur mycket sprit som behövdes för att bli alkoholförgiftad. En kvinna några bänkar längre fram svarade. En högljudd men kontrollerad diskussion utspann sig om hur mycket man behövde för att supa ihjäl sig, att han hade blivit dumpad av en flickvän. Kvinnan sa att han behövde nog ett par gallon till sin kroppsvikt men att det finns alltid någon som har det värre så lika bra att låta bli. Han verkade ta det till sig och så var det bra med det. Det ovanliga var att de så ogenerat satt och hojtade tvärs över bussen om ett ganska personligt ämne, men ingen av dem verkade särskilt hämmad över att ventilera det offentligt.

I Haight Ashbury åt vi smoothies på Ben & Jerry's och fortsatte sedan till Fisherman's Warf.